NO PAIN, NO GAIN. En summering.

Någonstans våren 2006 började det. Jag läste om Studentrådet i Akademikerförbundet SSR:s medlemstidning Akademikern. Hösten samma år blev jag studentinformatör för Akademikerförbundet SSR. Därefter har det gått av bara farten: då jag var mer intresserad av det mer studentpolitiska arbetet snarare än marknadsföring som man jobbar mer med som studentinformatör sökte jag mig till Studentrådets olika engagemang. Varenda gång ett otroligt positivt klimat, sunda diskussioner. Var man osäker innan var man säker när man åkte hem igen. Dessa träffarna gav ett sådant stort politiskt mod. Innan modet tog mig till ordförandeposten blev jag sammankallande för valberedningen 07/08. Därefter blev det lugnt tills våren 2009. Valberedningen övertalade mig att ställa upp till ordförande. Ledarpositionen verkade svår men också utmanade, spännande - så jag sade till slut ja - och blev vald.

Vilken resa.

Året har varit fartfyllt. Verksamhetsåret började för mig våren 2009. Då, bosatt i Berlin, flögs jag in till Stockholm för att gå på Studentrådets årsmöte och förbundets kongress. Sedan drog det igång på allvar. Rivstarten kunde inte varit tydligare. Sommaren 2009 satt hela styrelsen och skrev remissvar på Saco Studentråds visionsprogram. Därefter blev det tyvärr avhopp från styrelsen och lite senare in på hösten slutade valberedningen. Men med gott mod hittade vi en ny valberedning och styrelsen fortsatte sitt arbete. Vi delade upp oss i grupper och jobbade med kommunikation, studiesociala frågor, krönikan i Akademikern, Saco Studentråd, miljöfrågor och mentorskap. Alla var antingen med i grupperna eller hade ett ansvarsområde. På det sättet blev alla i styrelsen delaktiga och det blev ett gemensamt arbete. Tyngsta lasset på hösten var jobbet inför Saco Studentråds kongress. Vi skrev 15 motioner vilket motsvarade nästan hälften av samtliga. Framförallt fick vi bort de olyckliga skrivningarna om Flexicurity. Vi lobbade under hösten även mot införandet av studieavgifter inför Sacokongressens viktiga beslut om motion 5, skrev till och med ett eget "pressmeddelande". (Så här gick det på kongressen.) Vi var på Saco Studentråds ordförandenätverk och hade glöggbjudning i Lund. Samtidigt försökte vi hitta en valberedning och planera för Visionsmötet. Vi träffade Lisa Gemmel och frågade vad hon hade för ambitioner om hon blev vald till Saco Studentråds ordförande (vilket hon blev.) Här på bloggen skrev jag om de otäcka rasistiska strömningarna i Europa. Vi hann även vara med i ett av förbundets pressmeddelanden om Högskoleverkets utvärdering av socionomutbildningen.

Efter årsskiftet kunde man tro att det skulle vara lugnt, men det var fullt ös. Bland annat var det dags för mer internt arbete: visionsmötesgruppen jobbade stenhårt med planeringen, träffen blev till och med fullbokad, och efter en del trixande var det den 5 februari för själva Visionsmötet som trots lite svenskt hederligt tågkaos föll väl ut. På visionsmötet lyckades vi efter mycket marknadsföring även välja en valberedning. Sedan kom studieavgiftspropositionen som jag i egenskap av Studentrådsordförande fick uttala mig om i ett pressmeddelande från förbundet. Tempot var inte över än. I mars hårdkörde regeringen vidare med sina reformplaner högskolan. De såkallade kvalitets- och autonomipropositionerna kom. Saco Studentråd visade plötsligt framfötterna och debatterade i riksmedia med Tobias Krantz, Studentrådet i AkademSSR fick än en gång med mig som representant yttra sig i ett pressmeddelande från förbundet, Tre hårda slag mot högre utbildning. Här på bloggen skrevs det flitigt om förslagen: länk, länk, länk, länk. Styrelsen nominerade Malin Hasselblad till Saco Studentråds styrelse och Malin blev även vald. (Dessutom kom Uppdrag Granskning upprörande och hemska program om Bjästamobben och samhällets snedvridna sexualitet som var svårt att inte bli berörd av.) April kom. Nu var det tungt, tempot hade varit högt. Men vi fortsatte. Planeringen av årsmötet drog igång och riksdagen tog beslut om införandet av studieavgifter. Pepp var nödvändigt för att fortsätta samma tempo. Trots det blev det tyst ett tag. Plötsligt var det slutet av maj och årsmöte och en helt ny styrelse med ordförande var vald. Men trots tystnaden hade samtliga handlingar utarbetats till årsmötet, som sedan beslutade om det helt nya åsiktsprogrammet och fokusfrågor helt i linje med vad vi i styrelsen hoppades på. Dessa lades sedermera stiligt upp i pdf-format på bloggen som även den fått en uppdaterad design. I juni blev det mer fartfyllt på bloggen med texter om CUF:s idiotkampanj, Flodströms avgång, (kontroversiellt?) om kårobligatoriets avskaffande/nationell studentpolitik och avgifterna utländska studenter kommer tvingas betala för svensk högskoleutbildning.

Till detta kommer under året otaliga möten med förbundsstyrelsen för mig, Samuel och Evelyn, kamp för att få fram samhällsvetarna inom förbundet, tydliga miljökrav i miljöpolicyn, ordförandekonferens, och av hela styrelsen utarbetande av motioner, åsiktsprogrammet och handlingar, nyhetsbrev till studenterna, krönikörsskrivande och texter i Akademikern, träff med tjänstemännen på kansliet för att ge Studentrådets input i miljö och utbildningspolitiska frågor. Kommunikationen har tack vare kommunikationsgruppen förbättras kraftigt, miljöarbetet är på agendan, krönikorna har uppmärksammats och Saco Studentråds visionsprogram blev bra efter alla våra motioner, Visionsmötesgruppen lyckades med det omöjliga att få mötet överbokat, styrelsen har fixat och trixat inför våra möten i Sverige. Tempot har varit galet. Speciellt med på tanke på att ledamöterna i Studentrådets styrelse de facto är helt vanliga studenter som gör allt ideellt. Det är speciellt att vara Studentrådsordförande. Utmanade men givande.

*

Ofta kan man vid ett ideellt engagemang få känslan av att inget händer, att det står stilla. Det har hänt även under året, men när man ser detta ovan, allt som vi i styrelsen trots allt gjort kan man inte bli annat än stolt. Jag vill därför säga tack till alla jag mött och hoppas vi ses igen. Som avslut bifogar jag (nedan) mitt tal till den avgående, mycket produktiva och engagerade styrelsen. Tack till er alla. Speciellt till vice ordförande Linda för allt stöd. Stort tack också till Jenny, världens bästa studentombudsman. Till förbundsstyrelsen för alla oerhört utvecklande diskussioner. Till alla fantastiska studentmedlemmar. Till kansliet.

Jag är stolt över mitt år som Studentrådsordförande och mitt arbete. Det finns givetvis alltid mer man kunde ha gjort. Samtidigt har året varit mycket intensivt. Tar man politikeruppdrag skall man kunna ge 200 %. Jag vet inte om jag hade kunnat göra det en mandatperiod till. Det kostar på. Dessutom har jag tillsammans med styrelsen åstadkommit samtliga saker jag gick in för att göra: sätta fokus på samhällsvetare och profilering av samtliga medlemsgrupper inom förbundet, skapa ett åsiktsprogram för Studentrådet, öka transparensen i Studentrådets arbete och kopplingen mellan studentaktiva/förbundet och lagt förslag om kontakt mellan studentledamöterna i Regionföreningarna/Studentrådet. Styrelsens förslag på fokusfrågor gick också igenom. Jag är också stolt över att för första gången verkat som ledare och gått i mål med det. Det är både en utmaning och en konst att leda en styrelse, dessutom på distans. Året har ibland varit tungt. Men jag tror att styrelsen med mig som ordförande åstadkommit förändring, något bestående. Annars vore det inte värt det. Jag är stolt över mitt år som ordförande och styrelsens arbete. Och som man säger:

NO PAIN
NO GAIN.

*

Det finns alltid en tid när man ska gå vidare, och den är för mig nu. Under sommaren kan ni läsa gästkrönikor av mig i Tidningen Ångermanland [nätet] och i pappersversionen av Karlskoga-Kuriren. Sedan får vi se vad som händer.

Jag hoppas och tror att den positiva andan jag upplevt som studentaktiv inom Studentrådet kommer att fortsätt prägla rådet och dess arbete. Det kommer att skapa många framtida fackliga ledare. Ett stort lycka till skickar jag med till styrelsen 10/11 med Henrik som ordförande och efterträdare! Det kommer gå super.

*

tack för i år,
vi ses,


Nils Jobring
Studentrådets ordförande 2009/2010
inom Akademikerförbundet SSR
numera föredetting

*****

PS. Jag och styrelsen 09/10 har skrivit samtliga inlägg från 1 juli 2009 till 30 juni 2010. Inläggen innan dess är från Jenny Grenanders ordförandår. Nu kommer Henrik Angel att stå som författare till inläggen men de från mandatperioden 09/10 har alltså jag eller någon i avgående styrelsen författat. Henrik kommer att som ny ordförande för Studentrådet författa i denna blogg under kommande mandatperiod 2010/2011. Detta för en tydligare kontinuitet i vad Studentrådet gör. DS.

Avslutningstal till styrelsen 2009/2010 från Studentrådsordföranden

Nedan avslutningstalet till styrelsen 09/10 av Nils Jobring, ordförande 09/10. Hölls den 10 juni 2010 i Stockholm.

Ni är alla ganska jobbiga. Men detta är inget dålig, för i begreppet att vara jobbig ligger ibland att man är engagerad, säger vad man tycker, gör detta klart för alla och står upp för det. Detta till skillnad från Sveriges jantelag. Om denna energi tas tillvara på kommer också det bästa av en grupp fram; engagemanget samlas kring gemensamma projekt, värderingar och strukturer. I sämsta fall uppstår oklara strukturer, konflikter och en känsla av att gruppen är i upplösning.

Under året har denna känsla ibland även nått mig; speciellt sedan Visionsmötet som vi kanske gjorde för övermäktigt för oss. I detta har jag ibland drivit saker utan att ha förankrat dessa beslut i styrelsen. Det är ingenting jag är stolt över; men efter att ha haft min första ledarposition hoppas jag på överseende. Jag har gjort mitt bästa. Det viktiga i en demokratisk styrelse är, skall och bör alltid vara det som styrelsen beslutar om kollegialt. Vid närmare eftertanke har denna känsla också alltid besegrat det neagtiva till förmån för allt det positiva denna styrelse förmedlat under året.

Det stora intresset, lyhördheten för varandras åsikter och att fått gjort så osannolikt mycket. Under mina år som aktiv studentmedlem i Akademikerförbundet SSR har jag aldrig varit med om att en styrelse åstadkommit så mycket. Detta är allas vår men främst er förtjänst; ett ideellt uppdrag tar tid, ger ingen betalning och få ser vad man egentligen gör. Men jag hoppas ni går härifrån med ryggen stärkt och känner hur ni åstadkommit något enormt. Allt ni åstadkommit och gjort kommer att prägla förbundet för lång tid framöver. Och när det gäller Visionsmötet, så kan det väl ärligt talat inte något dåligt att sträcka efter det omöjliga, och mot alla odds faktiskt gå i land med det. Vi gjorde det. Att sträcka mot stjärnorna kan ingen någonsin klandra en för.

Ni är individer med stort intresse för samhället, med fokus på att utveckla en grupps bästa, och jag hoppas ni tar med er detta framöver. Jag tycker vår styrelse kan känna sig som en styrelse helt befriad från jantelagskomplex, och det är något jag känner med glädje när vi nu avslutar det här året.

Känn er stolta.

Tack.

/Nils Jobring
Studentrådets ordförande
Akademikerförbundet SSR
2009/2010

Samhällsvetarnas vara och profilering

En av de absolut viktigaste frågorna för mig att driva som Studentrådsordförande var profileringen av samtliga medlemsgrupper inom förbundet. Jag vet att det är en viktig fråga för många studentmedlemmar, många gånger har jag hört det i Studentrådssammanhang. Akademikerförbundet SSR startade som ett socionomförbund vilket även idag präglar det till viss del även om det finns andra medlemsgrupper. Frågan har under året drivits av mig och studentledamöterna i förbundsstyrelsen. En viss framgång har också nåtts, förbundet arbetar nu aktivt med profileringsfrågan och på hemsidan finns det mycket bättre information om samhällsvetargruppen och dessutom äntligen lite information om doldisen Yrkesrådet för samhällsvetare och ekonomer. Jag hoppas profileringsfrågan fortsatt drivs mycket starkt då den är central för att inkludera samtliga medlemmar och dessutom en god rekryteringsgrund.

Detta visade senast en undersökning av Novus i juni 2010: "Utmaningen för förbundet är att på ett tydligare sätt företräda alla medlemsgrupper, dvs även samhällsvetare, personalvetare och ekonomer."

Det känns ändå bra att frågan kommit upp på agendan under året.

/Nils Jobring

Flodströms avgång och kaos i högskolevärlden. 1 juli 2010 - dagen då allt hände

Imorgon händer visst allt. Kårobligatoriet avskaffas och Anders Flodström avgår. Det gör jag själv också men då helt frivilligt. Hejdåinlägg kommer inom kort. Men nu till Flodström, universitetskansler, som alltså har avgått från sitt uppdrag på grund av konflikt med regeringen. Knäckfrågan är att Högskoleverket inte är överens med regeringen om ett nytt utvärderingssystem. Högskoleverket fick i uppdrag att utarbeta systemet, men efter att förslaget var färdigt körde regeringen över verket och en nästintill samstämmig högskolesektor för att driva igenom sitt eget förslag. Det är olyckligt, speciellt eftersom regeringens förslag är att enbart mäta kvalitet genom självständiga studentarbeten, självvärderingar/platsbesök och alumnundersökningar (uppföjningar från tidigare studenter). Därigenom försvinner helhetsbilden vilken borde vara den självklara grunden för en kvalitetsmätning. Det finns i regeringens förslag bara en enda måttstock på det faktiskt innehållet i utbildningen. Det rimmar även illa med försöken att motverka studiesocial snedrekrytering eftersom ett dåligt betyg/underkänt blir synonymt med dålig betyg på lärosätet. Detta när en student som kanske ligger precis under G kämpat stenhårt för att ta sig dit.

Detaljstyrningen från regeringen lyser än en gång otäckt igenom.

Bråket om utvärderingssystem har jag tidigare skrivit om här [Sågade förslag framlagda från Regeringen], här [S är knappast bättre än Krantz och Regeringen] och här [Krantz svarar tunnt på kritiken].

Läs
- Hermans goda sammanfattning om kaosläget i högskolevärlden
- Lisa Gemmel, Flodströms avgång får inte leda till mindre debatt
- Högskoleverkets sammanfattning av skillnaderna på förslagen
- Akademikerförbundet SSR:s pressmeddelande, Tre hårda slag mot högre utbildning
- Debatten på Newsmill, Högskolan
- Tobias Krantz, Vi kommer att gynna universitet med flitiga studenter

/Nils Jobring

Kårobligatoriets vara och nationell studentpolitik

Den 1 juli sker det. Det såkallade kårobligatoriet avskaffas. I korthet innebar obligatoriet att samtliga studenter vid det lärosäte de läste var skyldiga att vara medlemmar i den Studentkår de tillhörde. Studentkåren hade rätt att ta ut medlemsavgift av medlemmarna, alltså en form av taxering. Studenkårernas funktion har i regel varit utbildningsbevakning, ombudsmannaliknande funktion för att hjälpa studenter i knipa mot lärosäten, mångfaldsarbete, rättssäkerhetsbevakning samt politiskt påverkansarbete. Studentkårerna har också varit det organ som tillsatt studentrepresentanter i nämnderna vid lärosätet. Därutöver har ett antal kårer även bedrivit studiesocial verksamhet i form av egna pubar men även genom studiesociala aktiviteter.

Eftersom det var en skyldighet att vara medlem i en Studentkår, innebar detta ett brott mot den negativa föreningsfriheten. I korthet är innebörden det motsatta mot föreningsfrihet, alltså att man är tvingad att vara med i en förening. Europadomstolen har prövat frågan och fann förvånande då att obligatoriet var i enlighet med Europakonventionens 11 artikel om föreningsfrihet. "I ett mål om det s.k. kårobligatoriet vid svenska universitet har Europakommissionen ansett att artikel 11 saknar tillämpning på en studentkår vid ett svensk universitet, eftersom upprättandet av en studentkår är ett sätt att organisera studenternas medverkan i universitetets förvaltning och universitetet är en offentlig institution."

Men trots Europadomstolens yttrande har det funnits en tydlig majoritet för obligatoriets avskaffande. Som fd vice kårordförande vid Studentkåren i Växjö känns beslutet tungt men rätt. Det är svårt att förklara att en sammanslutning måste ha tvingande medlemskap; var finns då legitimiteten i organisationen och förankringen hos medlemmarna? Problem uppstår dock nu när kårerna kommer att få statliga bidrag för sin verksamhet. För det första är bidraget alltför litet. För det andra riskerar de att hamna i knäet på lärosätena, vilket Expressen Kultur synliggör: det "är mycket svårt att (i en demokrati) föreställa sig att arbetsgivare skulle få "godkänna" fackföreningar och deras verksamhet. Men det är vad som framöver gäller för studentkårerna, det är universitetsledningen som avgör vad som är en "legitim" studentkår, ett godkännande som omprövas vart tredje år." Samma artikel tar också upp den tredje stora risken: att kårerna kommer att behöva ägna all sin tid åt marknadsföring istället för de centrala delarna som utbildningsbevakning.

Även om kritiken mot avskaffandet är välförtjänt och det naturligtvis är mycket olyckligt att resurser inte är tillräckligt avsatta finns det ändå en principell poäng med att ta bort obligatoriet. I ländgen har studentkårerna mycket legitimitet att vinna grundat på ett frivilligt engagemang. Regeringen bör noga följa frågan och givetvis höja bidraget i de fall de behövs vilket borde gjorts tillräckligt från början. Regeringen borde även ändra beroendeförhållandet till lärosäten från kårerna eftersom autonomin är helt avgörande. Som i citatet ovan kan man själva fundera på vad innebörden vore om fackförbunden fick tillstånd att verka av arbetsgivarna, alltså motparten. Det är ironiskt att en "frihetsreform" innebär en sådan tydlig styrning.

*

I denna reform ställs frågan om nationell studentpolitik på sin spets. Idag finns SFS - Sveriges förenade studentkårer - som är ett samlingsorgan för studentkårerna i Sverige, frivilligt att vara med i. Samtidigt finns Saco Studentråd som är ett samlingsorgan för studensektionerna som finns inom i princip samtliga fackförbund inom Saco. SFS har av tradition varit den röst som talat tyngst. Men under hösten och våren har Saco Studentråd skjutit fram sina positioner, vilket bland annat blev tydligt då Saco Studentråd debatterade med högskole- och forskningsminister Tobias Krantz i SVT:s Gomorron Sverige och SFS upprört skickade ett brev till ministern om detta. Ministern skrev sedermera om brevet på Politikerbloggen. Att Saco Studentråd inte skulle vara en "relevant motdebattör" är naturligtvis trams, men skall rimligen ses i ljuset av att det stundar tuffa tider för kårerna.

Eftersom det nu finns en större frihet i att starta studentsammanslutningar vid högskolorna är dammluckorna öppna. Skulle programföreningar eller för den delen sektioner inom Saco Studentråd vilja söka om motsvarigheten till kårstatus är det fritt fram. I Akademikerförbundet SSR:s nyligen beslutade åsiktsprogram står det att Saco:s studentsektioner ska ges möjlighet att organisera studenter på lärosäten. Det är möjligen en kontroversiell skrivning men inte desto mindre viktigt. Möjligheten måste finnas för öppningar för bästa representation av studenterna. Samtidigt betyder inte att det skall finnas en möjlighet en motsats till nuvarande läge. Studentkårerna sitter redan på oerhört mycket kunskap, och oavsett vilka rykten som florerar om att det bara är kompisklubbar som dricker champagne så vet jag från min tid att de allra flestar jobbat stenhårt för att förbättra för studenterna. Och även om organiseringsmöjligheterna bör finnas tror jag mycket att samverkan både på lokal och nationell nivå gynnar båda parter.

SFS och Saco Studentråd driver delvis identitiska frågor men delvis olika då Saco Studentråd även ser till vilka utbildningar medlemmarna i studentsektionerna läser. Då kan det exempelvis för dessa specifika frågor finnas eget arbete och samverkan i andra. Och att Saco Studentråd äntligen tar lite plats och syns i debatten kan knappast vara dåligt.

En sak är dock säker: studentkårer/studentsammanslutningar måste finnas. Högskolor/universitet bryter konstant och konsekvent mot lagen och om inte detta uppmärksammas hela tiden av aktiva studenter kommer det att fortgå.

/Nils Jobring

Endast utländska och icke-europeiska studenter betala skall

Så har det nu skett.

Regeringens proposition 2009/10:65 om införande av studieavgifter för utländska studenter har blivit verklighet. Propositionen innebär, enligt Regeringens egen text, att "högskoleutbildning ska vara avgiftsfri för den som är svensk medborgare, medborgare inom EU/EES eller Schweiz. Vidare gör regeringen bedömningen att medborgare från övriga länder, s.k. tredjelandstudenter, ska betala en avgift för sin högskoleutbildning [...]" Som jag tidigare uttalat i ett pressmeddelande från förbundet tillsammans med Ursula Berge innebär detta en uppenbar diskriminering mot de betalande studenterna. Precis som pressmeddelandet gör gällande innebär avgiftsinförandet ett Tragiskt slut för idén om rätten till utbildning. Värt att notera är att Akademikerförbundet SSR är ett av få Saco-förbund som tagit ställning mot studieavgifter, Sacos kongress gav i november 2009 avslag till motionen om studieavgiftsmotstånd.

Det som nu skett är att Lunds universitet som första universitet/högskola nu beslutat om vad priserna för utbildningarna kommer att bli hösten 2011 då avgifter börjar tas ut. Regeringens text som förklarar detta, alltså att högskolorna själva sätter prislappen för utbildningarna, är: "Universiteten och högskolorna avses själva bestämma studieavgifternas storlek, utifrån principen om full kostnadstäckning." Det innebär alltså att avgifterna måste täcka de utgifter ett eventuellt bortfall av utländska studenter innebär. Eftersom risken dock är överhängande att universitetet tappar studenter på grund av avgifterna, något Lunds studentkårer påpekar i ett pressmeddelande, blir frågan om reformen verkligen innebär att svensk högskoleutbildning kommer kunna "konkurrera med hög kvalitet och goda studiemiljöer, inte med gratis utbildning." Det är inte märkligt om det blir ett bortfall med tanke på hur dyrt det kommer bli att studera för de som måste betala. Mycket dyrt. Effekten blir därmed med största sannolikhet ett bortfall av studenter vilket diametralt motsatt mot Regeringens ambitioner innebär en kvalitetssänkning.

Till den sorgliga soppan tillkommer också det faktum att det finns en överhängande smittorisk - alltså en risk att studieavgifter på kort tid kommer att införas även för svenska studenter.

Precis som SULF skriver är "kvalitiativ utbildning inte en handelsvara." Bildning i samhället har positiva effekter för hela befolkningen. Det kan utjämna skillnader, hjälpa de som söker arbete, öka medvetenheten i olika frågor. Att högre utbildning är avgifsfri i Sverige är helt centralt för hela landet. Låt det få bli så.

/Nils Jobring

*

PS. I Studentrådets åsiktsprogram står det numera, att enligt Studentrådet
- utbildning skall vara avgiftsfri för alla studenter i Sverige
- inte bör införas studieavgifter för utländska studenter i Sverige

Motståndet mot de onödiga, inskränkta, kvalitetssänkande och diskriminerande idéerna om studieavgifter för utländska studenter kommer alltså att bestå från Studentrådets sida. DS.

***

Svar på kommentaren .... och du tycker att det alltså är OK att svenska skattebetalare skall stå för notan - att utländska elever med snorrika familjer skall få "gratis" utbildning i Sverige. Snacka om att vara inskränkt, det går ju jättebra att vara generös, när man inte själv behöver stå för notan.

SVAR: Ja. Självfallet. Det är en solidarisk princip. Dessutom är det inte dåligt utan positivt för Sverige att studenter kommer hit från andra länder och kanske även stannar för arbete. Huruvida familjerna är "snorrika" är inte relevant för principen om avgifsfri utbildning. Dessutom är det endast en marginell del av den totala andelen studenter i Sverige som är från s k tredjelandsländer. Däremot söker väldigt många studenter hit (inte alla kommer/kan komma hit sedan) men då kan man exempelvis anpassa antagningssystem för gruppen vilket i viss mån redan har gjorts. Sedan har jag svårt att se att ett land med nio miljoner invånare skall konkurrera med elituniversitet i Europa eller USA.

"Skämtet arbetsmarknaden" - sjunkande skeppet CUF

Har tyvärr missat skriva om CUF:s kampanj om att "arbetsmarknaden är ett stort djävla skämt". CUF är Centerns ungdomsförbund som tagit rollen som ett av de mest nyliberala ungdomspartierna. Poängen med kampanjen verkar vara att alla lagar om arbetsrätt är skit, och tar man bort dem får alla ungdomar jobb. Hur det är med lagarna må vara en sak och att LAS, Lagen om anställningsskydd, skall vara föremål för en öppen och konstruktiv diskussion och inte per se ses som något enkom positivt är för mig självklart, även om det per definition rimligen inte är skit utan snarare tvärtom med en lag som stärker arbetstagares rättigheter.

Studentrådets styrelse har under året diskuterat LAS och sett både för- men också nackdelar med den. Ett viktigt argument som ibland framförs som argument för är att LAS inte påverkar rörligheten eftersom rörligheten är mycket tydlig; när det finns en rörlighet, finns inte heller inlåsning? Men motsatt kan frågan vara om inte rörligheten finns just för att arbetsgivare inte vågar fastanställa på grund av att man inte vågar ta risken med att anställa en stor styrka som sedan har ett invecklat regelverk för uppsägning om företaget exempelvis går dåligt, i enlighet med LAS-reglerna. Visstid eller vikariat är ofta det som gäller oss yngre vid första anställningen. Ofta för att arbetsgivaren då kommer undan med fastanställning utan kan godtyckligt bestämma efter den första anställningstiden om man får vara kvar. Denna motsattssida ges sällan utrymme i den polemiska debatten. Vilket är synd, eftersom det behövs en saklig diskussion och förslag på hur det skall förbättras för unga akademiker. Det hade varit positivt om CUF istället problematiserat den vägen istället för att skrikit högt med clownnäsor.

För samtidigt är naturligtvis det fackliga perspektivet centralt. Tanken att arbetsgivare ännu mer än i nuvarande läge och helt godtyckligt efter tycke och smak skall kunna sparka ungdomar en dag för att anställa nya den nästa är horribel. Det skulle innebära att en stor, stor del av de lagstadgade rättigheter man har i arbetslivet dras undan fötterna för arbetstagarna på en dag.

CUF:s lösning på att minska ungdomsarbetslösheten är just detta. CUF menar på fullt allvar att ungdomsarbetslösheten skulle minska på grund av att en semidispositiv - alltså en lag "som kan avtalas bort eller inskränkas genom vissa förutbestämda sätt" - lagstiftning avskaffas. Tanken att det skulle leda till en fastanställning för unga akademiker vid första jobbet har jag väldigt svårt att se. En högre relativt anställningsnivå kanske, men godtyckligheten blir bara ännu större. Att sedan göra en politisk kampanj med gröna clownäsor... ja. Kommentarer överflödiga, desperationen måste vara fullkomlig i CUF:s tankesmedjor.

Är det inte mer relevant för oss som akademiker att som Saco Studentråd i rapporten En bro över glappet istället prata om bristen på arbetslivsanknyting i studierna eller om den katastrofala resurstilldelningen, (vilken till och med Riksrevision tog upp under våren)?

Läs:
- Cirkusen - själva kampanjen
- Lisa Gemmel på Sacobloggen - Därför har Centerns ungdomsförbund fel
- Lisa Gemmel på sin blogg - LAS-kramare och LAS-hatare. [Mycket sakligt och bra.]
- Akademikerförbundet SSR:s rapport - Rörlighet - lag eller lagom? - om LAS, den svenska modellen och rörligheten på arbetsmarknaden
- Debatten på Newsmill, "CUF:s kampanj mot facket"
- Elin Löfroth skriver på Naturvetarna Students blogg

/Nils Jobring

Konsten att handskas med PDF-filer utan att svära - äntligen!

Med risk för att låta som Gert Fylking denna dag så finns det nu äntligen (!) möjlighet att se Studentrådets styrdokument. Nu ser kolumnen till höger där det står "Studentrådets styrdokument" och det nu finns möjlighet att se

- åsiktsprogrammet
- fokusfrågorna för året samt
- stadgan

Detta är något jag verkligen tror och hoppas skall skapa en bild för er studentmedlemmar av vad det är Studentrådet egentligen gör för någonting, och även ge en bättre grund för de studentmedlemmar som vill engagera sig.

/Nils

Ny ordförande för Studentrådet!

På torsdag den 1 juli tillträder Henrik Angel som ordförande för Studentrådet i Akademikerförbundet SSR. Jag och avgående styrelse vill passa på att här önska grattis och lycka till för den nya styrelsen under året.

Läs pressmeddelandet om Henrik här:
"Henrik Angel från Lund ny ordförande för Akademikerförbundet SSR:s Studentråd"


Grattis!
/Nils Jobring

Ny design och nya tider - fokusfrågor och åsikstprogram

Design
Som ni ser har bloggen nu äntligen fått ett uppfräschat utseende, precis som förbundets egen hemsida. Utöver det finns även Studentrådets (äntligen!) Twitter [studentboardssr] direkt här till höger med realtidsuppdateringar. Se till att följa den! Även Studentrådet har fått en snygg sida på huvudhemsidan. Något många styrelser kämpat länge för.

*

Åsiktsprogram
Precis som jag skrivit senaste gångerna så har Studentrådet nu haft sitt årsmöte. Den beslutade styrkan antog förslagen från styrelsen nästan helt enligt förslaget. Det betyder att Studentrådet nu har ett eget åsiktsprogram - i detta finns sammanställning av Studentrådets arbete och riktlinjer i form av policy, värdegrund, miljöpolicy, kommunikationspolicy samt eget åsiktsprogram. Det är vår förhoppning att detta kommer förstärka Studentrådet både internt och externt genom att det finns en bättre tydlighet i vilka frågor som drivs. Styrelsen 09/10 har jobbat hårt med dokumentet och i princip utarbetat samtliga texter i det. I och med detta kommer det även skapas en bättre kontinuitet i Studentrådets arbete eftersom programmet endast kan ändras av visions- och årsmötet.

Fokusfrågor
- utbildning och kommunikation

Utöver åsiktsprogrammet har nu fokusfrågorna beslutats. Dessa är två: den första är kommunikation och syftar till att stärka kontakten med studentmedlemmarna och förbundet från Studentrådet, men även till att förbättra kontakten med studentmedlemmarna i regionföreningarna till Studentrådet eftersom den kopplingen idag är obefintlig. Enligt mallen för regionföreningarna skall det alltid finnas rätt för en studentledamot att sitta med i föreningen.

När det gäller de utbildningspolitiska frågor, är det sådant som ofta varit uppe men inte funnits tillräckligt skarpt på agendan. Därför är det i frågan en stor vikt på att stärka resurserna till samhälls- och beteeendevetenskapliga utbildningar som är extremt eftersatta. Även motarbetandet mot införandet av studieavgifter läggs vikt vid. Läs fokusfrågorna här.

Henrik Angel är inte Nils Jobring, Nils Jobring är inte Henrik Angel
Den här bloggen har nu också uppdaterats och på torsdag - då jag officiellt slutar - kommer Henrik Angel stå som författare till samtliga inlägg här. Det är dock givetvis jag och föregående års styrelse som är ansvariga och har skrivit samtliga inlägg under föregående mandatperiod: 1 juli 2009 till 30 juni 2010.

På torsdag kommer även ett avskedsinlägg och tack för det här året.
hälsningar
Nils

Gällande Saco Studentråds nyhetsbrev 1/2010

I Saco Studentråds nyhetsbrev 1/2010 refereras till en krönika på den här bloggen som skrevs av Emma Brulin, som satt i Studentrådets styrelse under verksamhetsåret 2008/2009 gällande positiv särbehandling. I korthet handlar texten om att både positiv särbehandling och kvotering är orättvisa verktyg för urval, och istället bör "alla ... få samma förutsättningar till ett fullständigt gymnasiebetyg som motsvarar deras kunskaper och engagemang på vilka de senare kan söka till högskolan." Det är en lovvärd text, men jag vill gärna förtydliga läget lite:

Den här bloggen skapades med tanken på att tidigare inlägg skulle finnas kvar, för att det skall gå att följa Studentrådstyrelsen, vad den gör och öka transparensen i Studentrådets arbete. Studentrådet har ett åsiktsprogram men där tas inget upp gällande positiv särbehandling och kvotering. I övrigt är det styrelsen för sittande år som själva gör sina politiska ställningstaganden. Sittande styrelse tycker varken positiv särbehandling eller kvotering är lämpligt och med detta inlägget vill styrelsen bara förtydliga detta då det genom nyhetsmailet kunnat uppfattats som Studentrådet till viss del sett det som positivt.

Genom styrelsen
Nils Jobring