Dags att återinföra ett öppet och internationellt högskolesverige!

 ”I would really like to study in Sweden, but nowadays it is so expensive I can’t afford it!”

När jag under min utbytesperiod i Istanbul pratade med turkiska medstudenter (som alltså inte tillhör EU/EES-området) hörde jag allt som oftast ovanstående mening. Omvärldens syn på Sverige är den av ett framgångsrikt, kunskapsintensivt land som lovar möjligheter. Ett land där social rättvisa för alla blandas med en strävan och förmåga att nå stora internationella framgångar. Vi förknippas med succéer som IKEA, Volvo, Abba, Zlatan Ibrahimovic, you name it. Det är en i grunden positiv bild av Sverige vi har spridit, och Sverige är ett land många vill ta del av.

   Men framgång är inte gratis, vi har alltid behövt utländsk kompetens för att bygga vårt välstånd. Framtiden kommer att kräva det i än högre grad. I skenet av denna utveckling är det svårbegripligt att en liten svensk högskola sedan några år tillbaka har studieavgifter i nivå med amerikanska toppuniversitet. Varför skulle man som duktig och ambitiös student i det läget välja en svensk utbildning framför en mer ansedd, men lika dyr, utbildning i ett engelskspråkigt land? Effekterna av denna huvudlösa förändring har gjort sig gällande i en dramatisk minskning på hela 79 procent av studenter från utanför EU/EES-området året efter införandet! Vad vinner vi på att medvetet minska vår attraktionskraft som kunskapsnation?

   Alla med ett grundläggande hum om nationalekonomi vet att det lönar sig för ett samhälle att utbilda sina invånare, medborgare eller ej. Chansen är också stor att många studenter, ofta med en högkvalitativ utbildning i bagaget, stannar kvar och berikar näringsliv och forskning med sina kunskaper. Och även om dessa studenter inte gör det åker de flesta tillbaka till sina, ofta fattiga, länder med kunskaper som kan hjälpa dem att bygga upp sina samhällen. Utöver detta har de också ett naturligt kontaktnät i Sverige som kan innebära ökat handels- och kunskapsutbyte mellan dessa nationer och Sverige. Jag kan svårligen tänka mig ett mer effektivt och hållbart sätt att indirekt bedriva biståndsarbete än att lyfta kunskapsnivån i svaga samhällen på det här sättet.

   I en värld där avstånd minskar och gränser suddas ut behöver inte Sverige mindre förståelse för och input från andra kulturer, snarare mer. Därför bör vi snarast se till att styggelsen vi kallar för studieavgifter förpassas till historiens kyrkogård när Sverige med stolt hållning vandrar in i framtiden som den mångkulturella kunskapsnation vi har ambitionen att vara.

Begmohammed D-Tomadj

Ledamot i Studentrådetsstyrelse Akademikerförbundet SSR

Dags att ansöka!

Idag är det sista dagen att ansöka till olika högskoleutbildningar inför hösten. Att välja nya kurser eller program är ofta förknippat med en stor nyfikenhet på vad man faktiskt har sökt till. Vad kommer det innebära, hur kommer utbildningen vara strukturerad och passar den verkligen mig?

Alla utbildningar har inte komplett information om kring detta, visserligen finns det alltid kontaktpersoner för alla utbildningar, men om man snabbt vill kunna bestämma sig, blir besluten svårare att fatta som situationen ser ut nu.

Vi i Akademikerförbundet SSR:s studentrådsstyrelse anser att alla högskolor och universitet tydligt ska beskriva exempelvis hur många lärarledda timmar per vecka som deras kurser har. Detta för att blivande eller nuvarande studenter på ett enkelt sätt ska kunna jämföra olika utbildningar och välja de som passar deras behov allra bäst. En del studenter kanske föredrar mer egenstudier, medan andra vill ha mer lärarledda timmar för att tillgodogöra sig kunskap.

Antalet lärarledda timmar är även hjärtefråga för oss samhällsvetare, eftersom många utbildningar har relativt få lärarledda timmar per vecka. Vi anser därför att det borde införas ett minimumkrav på 15 lärarledda timmar per vecka, då man oftast inte kan lära sig allt från kurslitteraturen och kan behöva ledning av en lärare. Detta minimumkrav är inte tänkt att inkludera praktik- och examensuppsatskurser.

Svårigheterna för högskolorna och universiteten att nå upp till dessa 15 timmar per vecka, beror i stor utsträckning på resursfördelningssystemet för högskolor och universitet i Sverige. Genom resurstilldelningssystemet fördelas generellt sett mindre pengar och resurser till samhällsvetarutbildningar i jämförelse med naturvetenskapliga utbildningar. Detta blir särskilt uppenbart när ”mjukare” utbildningar även läggs ner.

Med en rättvisare resursfördelning till samhällsvetenskaplig utbildningar ökas statusen för dessa utbildningar och i längden gynnas den svenska välfärden som många samhällsvetarstudenter kommer bidra till. 

All utbildning börjar dock först med att ansöka!

Soliga vårhälsningar,

Karolin Johansson, Akademikerförbundet SSR studentrådetsstyrelse

Framtiden är vår – och den blir bara ljusare

”Sjung om studentens lyckliga dar... Å den ljusnande framtid är vår.” 
  Så ljuder, som så många vet, den traditionella studentsång som inte bara sjungs vid gymnasieelevers studentexamen utan även av akademiker vid lärosäten runt om i landet.
  För mig är det lätt att betrakta innebörden av denna sång som ett slags karriärmässig påminnelse om vad som komma skall: en spännande och utvecklande tid som yrkesverksam, där man tack vare sin utbildning får möjlighet att använda sin kompetens där den är som mest eftertraktad. Vägen dit kan dock vara krokig, vilket åtminstone jag som student blir påmind om dagligen.

Rent ekonomiskt är studietiden inte så lätt, vilket säkert du som studerar också kan intyga. När man sedan jämför sin egen ekonomiska situation med någon bekants som har tagit ett mindre kvalificerat jobb i stället för att studera, och som därigenom erhåller en högre inkomst, blir det extra tydligt. Det är då svårt att inte känna ett sting av avund över kamratens betydligt stabilare ekonomi.
  I sammanhang som detta hamnar man lätt i diskussioner om extrajobb. För ett flertal av mina vänner har det blivit mer eller mindre ett tvång att skaffa ett extrajobb för att rent ekonomiskt klara av att fortsätta studera.
  Så tycker varken jag eller någon annan i Akademikerförbundet SSR:s studentråd att det ska behöva vara. Vad vi som studenter ägnar oss åt är studier på heltid, vilket gör att vi inte ska behöva arbeta parallellt under studietiden. Det ska givetvis vara en möjlighet för dem som vill, men absolut inte ett krav för att ekonomin ska gå runt.

Trots den tillfälliga ekonomiska svacka som många studenter upplever är det viktigt att fokusera på vad man med hjälp av sin utbildning i det långa loppet faktiskt får. En utbildning är en investering i dig själv, och den kommer att ge återbetalning så småningom. Det är det som vi i Akademikerförbundet SSR:s studentråd och hela vårt förbund jobbar för; att din utbildning ska löna sig. Det ska löna sig att lägga ner tre eller fem år på studier och det ska visa sig i form av en lön som motsvarar din kompetens.

Utbildningen kantas av ögonblick av såväl lycka som påfrestningar och på lång sikt är den ett av ditt livs viktigaste verktyg. Även om ekonomin har sett ljusare dagar så är det tillfälligt kritiska ekonomiska läget bara ett litet gupp på landsvägen. Och när det känns som om guppet håller på att stjälpa hela din last ska du höja blicken och titta mot de blå bergen i horisonten. Om du tittar riktigt noga ser du hur vägen svänger runt ett krön en bit längre fram. Bakom det krönet väntar en nedförsbacke, utan gupp. Det lovar jag.
  Den ljusnande framtiden stundar faktiskt bakom hörnet. Och det bästa av allt är att den är vår.

Mikaela Lindberg,

Ledamot i Akademikerförbundet SSR:s studentråd