måndag 24 februari 2014

Det favoriserande systemet

Under den senaste tiden har jag upplevt resursfördelningssystemet för den högre utbildningen på nära håll, alltså systemet som fördelar resurser som exempelvis lärarledd tid på olika utbildningar. Hur resurserna fördelas på utbildningar, kanske inte är det första man reflekterar över som student. För alla kanske inte har konkreta erfarenheter av andra utbildningar att jämföra sin utbildning med.

Det blir dock tydligt när ens lärare kan få dubbelt så mycket betalt för att handleda läkarstudenter istället för folkhälsostudenter, när man hjälper till med administrativt arbete på kurser där gratis kaffe, te, kakor och frukt är ett naturligt inslag.

Jag är glad för de studenter som får sina kakor betalda, men känslan infinner sig att samhällsvetare i många fall får ta tillvara på smulorna som blir över från satsningar på andra utbildningar och jag önskar att ett tillskott på fler resurser skulle distribueras till utbildningarna på ett rättvist sätt.

Historierna är många från samhällsvetare som får för lite stöd och hjälp att klara sina tentor eller att ens tydligt förstå vad man kan arbeta med som färdigexaminerad samhällsvetare. Många accepterar helt platt detta system, men eftersmaken är besk, för det innebär att kurser och program läggs ner, att det blir större undervisningsgrupper, att lärarna minskar i antal och de får mindre tid till arbetet innan och efter en kurs. Universitetslärares forskning kan även komma att försummas och det har konsekvenser för att säkra att vi har en utbildning i världsklass som studenter konkurrerar om att bli en del av. Får lärarna bättre löneutveckling skulle även konkurrensen öka för dessa arbeten och det skulle på sikt förbättra utbildningarnas kvalitet.

I vårt kommande förslag till åsiktsprogram för Akademikerförbundet SSRs studentråds styrelse tar vi tydligt ställning för ett rättvist resursfördelningssystem. Vi värnar för att samhällsvetenskapliga utbildningar får resurser att hålla en hög kvalitet, då det har stor betydelse för framtidens välfärd. Det är dags att se över dagens resurstilldelningssystem för att öka förutsättningarna för alla studenter att ta del av kvalitativa utbildningar.     

Karolin Johansson
Ledamot i Akademikerförbundet SSRs studentrådsstyrelse



torsdag 20 februari 2014

Historien om när Sverige inte längre skulle vara en kunskapsnation.

Rubriksättningen må vara drastisk, men personligen kan jag känna att det finns fog för det en dag som den här.

Anders Borg har presenterat vad som verkar vara alliansregeringens enda sätt att få samhällets finanser att gå ihop: ta från de fattiga och ge till de rika. 300 kr mindre i studiebidrag, 1000 kr mer i lån. Studenter, som idag belånar sig hårt och offrar två eller fler år av sina liv för att utvecklas som personer och som arbetstagare, ska alltså se till att belåna sig ännu mer. Det Anders Borg kallar för att föra en "försiktigare bidragspolitik" är inget annat än en hård spark nedåt mot en grupp i samhället som redan har det tufft.

Studenter har idag svårt att hitta bostäder i ett Sverige där bostadsbristen är akut och andrahandshyror numera inte behöver begränsas till en skälig nivå. Studenter har idag extremt svårt att hantera oväntade utgifter, som t.ex. tandskador. Unga människor, som skulle kunna tänka sig att studera för att kunna förstärka vårt lands samlade kompetens ytterligare, avstår från studier för att de inte vill skuldsätta sig. Ofta kommer dessa personer från studieovana miljöer eller har andra berättigade motiv för att inte vilja belåna sig.

Målet om en breddad rekrytering till högskolan har även tidigare framstått som en chimär under alliansens långa styre, när resurser försvunnit från små och medelstora högskolor, när resurser tagits från samhällsvetenskapliga utbildningar p.g.a. bristande lönsamhet, men sällan har det varit så tydligt som nu.

Borgs argument för att genomföra förändringen är att fribeloppstaket höjs, vilket möjliggör för studenter att arbeta mer. Samtidigt menar han att en förstärkning av studiemedlet, med 700 kr mer, ska göra att studenter har möjlighet att studera på heltid. Är det bara jag, eller är det en helt omöjlig ekvation att få ihop?

Anders Borg har lånat enorma summor pengar för att finansiera dyra skattesänkningar som haft marginella effekter på sysselsättningen. Tydligen är det nu dags för oss studenter att betala för skattesänkningarna, som haft minimala effekter för vår del.

I en tid när Sverige behöver all välutbildad arbetskraft vi kan generera ter sig förändringen enormt svårförståelig. En så tydlig markering mot studenters privatekonomi kan inte tolkas som något annat än att den borgerliga regeringen inte ser någon framtid för Sverige som kunskapsnation.

/ Begmohammed Derakshande-Tomadj, ordförande Akademikerförbundet SSRs studentråd

SACO medlemsråd till denna helg!

Nu till helgen kommer SACO Studentråd att hålla medlemsråd där två medlemmar av Akademikerförbundet SSR:s Studentråd kommer att befinna sig.

onsdag 12 februari 2014

Från gårdagens ledarsida i Dagens Industri debatteras framtidens skola; http://www.di.se/artiklar/2014/2/11/ledare-dags-for-samarbete-om-framtidens-skola/