tisdag 30 juni 2009

Imorgon föredetting

Då tickar de sista timmarna ned. Imorgon är jag Akademikerförbundet SSRs Studentråds före detta ordförande. Ett år har gått och det är dags att formellt lämna över klubban. Egentligen har överlämningen redan gjorts, och den här sista månaden har mesta dels använts för att knyta ihop säcken. Ganska skönt att slussas ut successivt.

Det kommer att kännas tomt och konstigt att inte längre tillhöra Studentrådets styrelse. Det har varit ett jätte spännande år, med många nya insikter, erfarenheter och bekantskaper. Året började med att vi bytte studerandsombudsman, så innan vi knappt hann lära känna Karin, kom Elin in i våra liv. Samarbetet med Elin har fungerat mycket bra! Och, Elin, jag kommer att sakna dig framöver! Samtidigt vill jag passa på att gratulera er studenter som anslutit er till förbundet, i våra studerandeombudsmän så har ni två jätte bra resurser!

Verksamhetsmässigt började vi i rådet med att förbereda oss inför 50 årsjubileet. En dag med spännande seminarier och en trevligt fest till förbundets ära. Därefter arrangerade vi Visionsmötet, som gästades av Roger Tiefense (ordförande i Studiesociala kommittén). I början av december var jag ute på en miniturné och träffade bland andra medlemmar i Halmstad och på Malmö högskola. Efter nyår började förberedelserna inför årsmötet och framförallt kongressförberedelser. Årsmötet, som var i april, blev lyckat och en ny styrelse valdes. Samma helg höll vi en utbildning för våra kongressombud. Dessa var sedan med på årets höjdpunkt, förbundskongressen, och drev igenom alla studentrådets motioner. Bra jobbat!

Däremellan har vi i styrelsen även hunnit med fokusfrågorna Rättvisemärkt och Student-Net. Vi har haft tre arbetsgrupper, samt anordnat ett seminarium, (Mar)drömmen om socionomjobbet, i Lund. Också har vi naturligtvis träffat Saco studentråd, både på deras kongress, ordförandenätverk och via förbundskonferensen.

Sist men inte minst måste jag nämna förbundsstyrelsen. Många dagar har det blivit med dessa fantastiska människor. Av alla saker som det finns att skryta om med vårt förbund, så är förbundets inställning till vikten av studentinflytande en av de som vi studenter ska vara extra stolta över!

Ja det är svårt att sammanfatta ett år utan att bli långrandig, eller glömma bort något. Eller sentimental för den delen. Jag är stolt över mitt år som ordförande för Studentrådet. Naturligtvis finns det mycket mer jag skulle vilja ha gjort. Ett år går fort, och nu när man blivit varm i kläderna känns det extra tråkigt att sluta. Samtidigt finns det en tid när man ska gå vidare, och när man inte längre studerar ska man inte heller leda ett Studentråd. Men jag lämnar inte studentpolitiken bakom mig. Här näst kommer jag att arbeta som heltidsarvoderad vice ordförande vid Karlstad Studentkår. Det ska bli riktigt spännande att få ta sig an det sista året med kårobligatoriet. Att bevaka följderna av studiesociala kommitténs förslag. Och att få arbeta med studentfrågor på heltid. Och jag lär dyka upp i den fackliga världen igen, om inte annat så som valberedare på höstens Visionsmöte.

Innan jag lämnar över bloggen till min efterträdare, Nils Jobring, vill jag passa på att tacka avgående studentråd för det gångna året. Förbundsstyrelsen för en lärorik tid. Kansliet för all hjälp och stöttning. Och framförallt Studentrådets medlemmar för ert förtroende det gångna året! Med de orden önskar jag Studentrådet 2009/10 ett stort lycka till! Jag vet att ni har ett fantastiskt år framför er!

Jenny Grenander
ordförande 2008/09 numera föredetting

Ps alla blogginlägg fram tills dagens datum är mina, med mina åsikter.

söndag 14 juni 2009

Kårobligatoriet

I veckan så kom äntligen det slutgiltiga beslutet om kårernas framtid. Riksdagen röstade för ett borttagande av kårobligatoriet, och så var det bra med den saken. Nu har Kårsverige ett år på sig att ställa om. Jag tror att det kan bli några tuffa år för kårerna och att man tvingas att tänka om. Däremot är jag ingalunda orolig för att de inte ska lyckas på sikt. Jag är övertygad om att kårerna kan uppnå samma anslutningsgrad som svensk fackföreningsrörelse. Sverige ligger i världstoppen vad beträffar fackligtanslutna. 71 procent av befolkningen väljer att ansluta sig fackligt, (innan höjningen av a-kasseavgiften var siffran 80 procent). Sacofederationen var dessutom 2008 den paraplyorganisation i fackförenings Sverige som växte mest. Och Sacos medlemmar är samma medlemmar som en gång varit anslutna till en kår.

Förvisso har yrkesverksamma en högre lön än studenter MEN yrkesverksamma har också en medlemsavgift som är betydligt högre än vad det kostar att vara ansluten till en studentkår. Ett fackligt medlemskap kostar, beroende på förbund, mellan 200-400 kronor per månad (a-kassan inte inkluderad). Det blir en årskostnad från 2400 kronor och uppåt. I de kårer jag varit medlem under min studietid har jag betala mellan 240-300 kronor per termin. En årskostnad på högst 600 kronor. Dessutom lovar staten ett bidrag till kårerna om 105:-/student. Något som inte finns på fackföreningsavgiften, sedan regeringsskiftet 2006 är nämligen inte längre fackföreningsavgiften avdragsgill.

Visst kommer det att bli kämpigt ett tag, men jag ser optimistiskt på Kårsveriges framtid!