Studentrådet har en stående krönika på campussidorna i Akademikerförbundet SSR:s forbundstidning Akademikern. Krönikan kommer även publiceras här på bloggen varje månad. I detta nummer skriver studentrådets Elias Tony om studenters stressiga vardag.
Rätten till att vila.
”Ni studenter har det så bra, ni får 2,5 månaders ledighet under sommaren och några veckor under julen. Tre månaders semester om året, vilken lyx”.
Detta uttalande sa en person till mig i somras och är, tyvärr, ett vanligt rådande missförstånd i samhället om att studenter får vila i enlighet med det ovannämnda påståendet. Jag vill dock ta tillfället i akt och upplysa alla som tror det att så inte är fallet. Den period av året som vi inte spenderar på våra lärosäten är även en period utan studiemedel. Att studiemedlet upphör innebär dock inte att utgifterna gör detsamma. Vissa studenter bor hemma och kan klara sig på så vis utan ett heltidsjobb, men många bor i en egen lägenhet och vissa har även barn. De som har ett eget hushåll har fortfarande räkningar och utgifter att stå för och ibland förekommer även kostnaden för barn.
Därför tvingas vi oftast att jobba under stora delar av den period vi har uppehåll från skolan. Detta leder till att vi studerar under ca 40 veckor om året för att sedan arbeta under den resterande tiden. Många studenter får väldigt lite vilotid och i värsta fall får dem ingen vila alls. Att få en så kort vilotid är inte hälsosamt och väldigt påfrestande både ur ett fysiskt och psykiskt perspektiv. När skolan börjar i slutet på augusti är det många studenter som knappt fått vila en vecka under sommaren och är naturligtvis slutkörda. Då förväntas dem att återgå till den normala vardagen som består av heltidsstudier och allt som oftast ett extra jobb för att klara sig ekonomiskt. Värt att komma ihåg är att många studerar under flera år och på så vis tvingas genomlida flera år av kort vilotid.
Nästa gång du tycker att 25 betalda semesterdagar per år (och oftast mer än så) är för lite så vill jag att du tänker på de studenter som lever i en värld där en ledig dag är synonym med inkomstfri dag och på så vis även inte ett alternativ.
Om inte facken tänker på detta, vem ska göra det då?
Vid tangentbordet,
Elias Tony
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar