Jennie Bergströms krönika

Jennie Bergströms krönika från akademikern hösten 2010

"Jag tror på människan, jag tror hon vill och kan, men vi behöver nån, som visar oss en väg ibland, jag tror på kärleken"
Låt mig vara sentimental och hänvisa till denna text av Tommy Nilsson. Jag möter människor i bastun efter gymmet, vi är nakna och svettiga. Vi pratar eller sitter helt tysta. Jag möter människor i soprummet och vi nickar till varandra, håller upp dörren och går sedan var och en hem till sitt.
Jag möter människor i kassakön och vi trängs med våra varor på rullbandet. Jag bor med mina silverfiskar i en liten etta som är het på sommaren men kall såhär på hösten när vintern nalkas.

Men jag blir varm av människorna i kring mig. På universitetet läser jag om empowerment och socialpsykologiska teorier om hur mycket vi människor betyder för varandra. Jag ser ljust på framtiden, svarar världsfred när någon frågar om min högsta önskan och tror på ett samhälle där alla vill och får bidra.
Jag och mina jämnåriga kamrater har tillsammans rest flera gånger jorden runt under våra backpackingturer, volontäruppdrag, utbytesstudier och charterresor.
Som student är ny kunskap något som flödar till en i massor varje dag, forskningsrapporter, litteratur och samtal om nya upptäckter och teorier. Att då mötas av Sverigedemokraternas framgångsrika intåg i det svenska samhället gör mig frustrerad och faktiskt lite förvånad.

Jag trodde inte på att den njugga människosynen och det inskränkta synsättet skulle kunna vinna sådan mark i det svenska samhället på 2000-talet.
Men när otrygghet, arbetslöshet eller otillräcklig välfärd slår till letar människan gärna den skyldige, anledningen till allt ont. Höj straffen för dom kriminella! Sänk straffrättsåldern till 12 år också! Urvattna inte vårt fädernesland med andra kulturer! Ropen skallar också från de Sverigedemokratiska leden om att vi människor för att kunna känna trygghet, harmoni och solidaritet behöver en gemensam identitet som härrör från etnisk och kulturell likhet. Jag tappar hakan, känner inte igen mig.

SD:s budskap kommer från rädsla och okunskap, inte från vetenskapen eller tron på människan. Dessa bakåtsträvande förslag går inte ihop med mina värderingar varken ur mitt perspektiv som medmänniska, socionomstudent eller utifrån mina krav på vetenskapligt belagd information.

Jag tror på människan i bastun, människan i soprummet och alla i kassakön. Låt oss ta vara på det globaliserade och mångkulturella samhället. Låt kunskapen och människan flöda. Resonera, studera och möt människan!