Rubriksättningen må vara drastisk, men personligen kan jag känna att det finns fog för det en dag som den här.
Anders Borg har presenterat vad som verkar vara alliansregeringens enda sätt att få samhällets finanser att gå ihop: ta från de fattiga och ge till de rika. 300 kr mindre i studiebidrag, 1000 kr mer i lån. Studenter, som idag belånar sig hårt och offrar två eller fler år av sina liv för att utvecklas som personer och som arbetstagare, ska alltså se till att belåna sig ännu mer. Det Anders Borg kallar för att föra en "försiktigare bidragspolitik" är inget annat än en hård spark nedåt mot en grupp i samhället som redan har det tufft.
Studenter har idag svårt att hitta bostäder i ett Sverige där bostadsbristen är akut och andrahandshyror numera inte behöver begränsas till en skälig nivå. Studenter har idag extremt svårt att hantera oväntade utgifter, som t.ex. tandskador. Unga människor, som skulle kunna tänka sig att studera för att kunna förstärka vårt lands samlade kompetens ytterligare, avstår från studier för att de inte vill skuldsätta sig. Ofta kommer dessa personer från studieovana miljöer eller har andra berättigade motiv för att inte vilja belåna sig.
Målet om en breddad rekrytering till högskolan har även tidigare framstått som en chimär under alliansens långa styre, när resurser försvunnit från små och medelstora högskolor, när resurser tagits från samhällsvetenskapliga utbildningar p.g.a. bristande lönsamhet, men sällan har det varit så tydligt som nu.
Borgs argument för att genomföra förändringen är att fribeloppstaket höjs, vilket möjliggör för studenter att arbeta mer. Samtidigt menar han att en förstärkning av studiemedlet, med 700 kr mer, ska göra att studenter har möjlighet att studera på heltid. Är det bara jag, eller är det en helt omöjlig ekvation att få ihop?
Anders Borg har lånat enorma summor pengar för att finansiera dyra skattesänkningar som haft marginella effekter på sysselsättningen. Tydligen är det nu dags för oss studenter att betala för skattesänkningarna, som haft minimala effekter för vår del.
I en tid när Sverige behöver all välutbildad arbetskraft vi kan generera ter sig förändringen enormt svårförståelig. En så tydlig markering mot studenters privatekonomi kan inte tolkas som något annat än att den borgerliga regeringen inte ser någon framtid för Sverige som kunskapsnation.
/ Begmohammed Derakshande-Tomadj, ordförande Akademikerförbundet SSRs studentråd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar