Dags att återinföra ett öppet och internationellt högskolesverige!

 ”I would really like to study in Sweden, but nowadays it is so expensive I can’t afford it!”

När jag under min utbytesperiod i Istanbul pratade med turkiska medstudenter (som alltså inte tillhör EU/EES-området) hörde jag allt som oftast ovanstående mening. Omvärldens syn på Sverige är den av ett framgångsrikt, kunskapsintensivt land som lovar möjligheter. Ett land där social rättvisa för alla blandas med en strävan och förmåga att nå stora internationella framgångar. Vi förknippas med succéer som IKEA, Volvo, Abba, Zlatan Ibrahimovic, you name it. Det är en i grunden positiv bild av Sverige vi har spridit, och Sverige är ett land många vill ta del av.

   Men framgång är inte gratis, vi har alltid behövt utländsk kompetens för att bygga vårt välstånd. Framtiden kommer att kräva det i än högre grad. I skenet av denna utveckling är det svårbegripligt att en liten svensk högskola sedan några år tillbaka har studieavgifter i nivå med amerikanska toppuniversitet. Varför skulle man som duktig och ambitiös student i det läget välja en svensk utbildning framför en mer ansedd, men lika dyr, utbildning i ett engelskspråkigt land? Effekterna av denna huvudlösa förändring har gjort sig gällande i en dramatisk minskning på hela 79 procent av studenter från utanför EU/EES-området året efter införandet! Vad vinner vi på att medvetet minska vår attraktionskraft som kunskapsnation?

   Alla med ett grundläggande hum om nationalekonomi vet att det lönar sig för ett samhälle att utbilda sina invånare, medborgare eller ej. Chansen är också stor att många studenter, ofta med en högkvalitativ utbildning i bagaget, stannar kvar och berikar näringsliv och forskning med sina kunskaper. Och även om dessa studenter inte gör det åker de flesta tillbaka till sina, ofta fattiga, länder med kunskaper som kan hjälpa dem att bygga upp sina samhällen. Utöver detta har de också ett naturligt kontaktnät i Sverige som kan innebära ökat handels- och kunskapsutbyte mellan dessa nationer och Sverige. Jag kan svårligen tänka mig ett mer effektivt och hållbart sätt att indirekt bedriva biståndsarbete än att lyfta kunskapsnivån i svaga samhällen på det här sättet.

   I en värld där avstånd minskar och gränser suddas ut behöver inte Sverige mindre förståelse för och input från andra kulturer, snarare mer. Därför bör vi snarast se till att styggelsen vi kallar för studieavgifter förpassas till historiens kyrkogård när Sverige med stolt hållning vandrar in i framtiden som den mångkulturella kunskapsnation vi har ambitionen att vara.

Begmohammed D-Tomadj

Ledamot i Studentrådetsstyrelse Akademikerförbundet SSR