Mitt i alla studentpolitiska debatter händer det andra viktiga facklig politiska händelser. SAS gick i bräschen när det för någon vecka sen tecknade en överenskommelse om frysta och sänkta löner, från golvet till toppen. Alla nivåer drabbades.
Nu är det industrins tur. IF Metall har tecknat ett avtal med arbetsgivaren som indirekt leder till lönedumpning, avtalad sådan. Det är lätt att känna med IF Metall, deras bransch om medlemmar har drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Frågan som dyker upp i mitt huvud är ändå, är detta rätt väg att gå? Vad hände med LÖFTET?
Från Saco håll har det varit relativt tyst om frågan. Möjligen beror det på att vi inom Saco federationen är förespråkare av individuell lönesättning.? Jag som nyexaminerad student ser dock en farlig samhällstendens. Nästa år är det avtalsrörelse för många förbund, vad händer då? Hur ser förhandlingsläget ut? Finanskrisen lär sätta sin prägel på avtalsrörelsen, men hur blir det efter det här?
Jag tycker inte att IF Metall ska få bära hundhuvudet för den tid vi befinner oss i och jag känner med metallarna. Med 96 000 varsel 2008 (varav 49 000 i tillverkningsindustrin) så är det en allvarlig situation. Något måste göras! Akademikerförbundet SSR och IF Metall har sedan ett par år ett gott samarbete. Tillsammans har vi tagit ställning för Välfärden! Ett arbete att vara stolta över! Avtalet som nu tecknats ska enligt IF Metall förhindra att metallare blir uppsagda. Därmed kanske de inte heller behöver träffa våra medlemmar, det vill säga arbetsförmedlarna, i visa fall försäkringskassans folk och påsikt även alla våra socialsekreterare. Frågan som kvar står är ändå hur långt ska vi gå för att behålla jobben?
Frågan är också; hur länge är en fråga arbetsmarknadens parters? Jag tycker att parterna ska sköta de partsgemensamma frågorna, med när vi pratar om 96 000 varsel på ett år så pratar vi kanske om en fråga större än parterna? När vi pratar om finanskrisen gör vi definitivt det. Från en del håll skriks det på att regeringen ska ta sitt ansvar. Utredarna diskuterar även EUs roll.
Själv nöjer jag mig med att konstatera att den senaste tidens tendenser till lönedumpning bör ses som något allvarligt. Det är allvarligt för de som befinner sig på arbetsmarknaden, speciellt i vissa sektorer men det är också en viktig fråga för oss som är på väg in på arbetsmarknaden. Vi som har tre - fyra år med studieskulder. Vilken lön får vi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar