Nu har Stina Hamberg, ordförande i Saco Studentråd, satt ner foten i den såkallade LAS-debatten; eller så kallar i alla fall jag den, diskussionen. Diskussionen handlar främst om huruvida den 22 § i lagen om anställningsskydd (lagnummer 1982:80) bör ändras eller tas bort. I paragrafen står det: Turordningen för de arbetstagare som inte undantagits bestäms med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Detta är vad som kallas för "först in, sist ut"-regeln. Det innebär alltså i korthet - om man enbart har lagstiftning och inga andra avtal att förhålla sig till - att en arbetstagare som arbetat längre tid på en arbetsplats än en nyligen anställd, har företrädesrätt till sin anställning framför den senast anställda, vid uppsägningar.
Jag kan bara rekommendera att läsa Stina Hambergs kloka inlägg, som är en debattinlaga i Uppsala Studentkårs tidning Ergo. Poängen i inlägget som jag tolkar det är att debatten om LAS bör vara saklig snarare än hejdlöst polemisk och politiskt, oavsett vad man anser i frågan som sådan. Jag är benägen att hålla med. Det relevanta för studenter är möjligheter till inträde på arbetsmarknaden och att deras kompetens tas tillvara på. Studenters förhoppningar till arbete blir nu slagträ i debatten: hur ger den diskussionen möjligheter till det eftertraktade förstajobbet? Den politiserade debatten blir till en ideologisk boxningsmatch istället för de relevanta frågorna: till exempel hur nya jobb kan skapas, inkörsportar till arbetsmarknaden och arbetslivsanknyting för studenter eller hur studenter kan uppmuntras till att våga starta egna företag.
Nu åter till söndagsvarat
Nils
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar